När man är nio månader skrattar man när någon hostar eller nyser oavsett om det är på riktigt eller bara på låtsas.
Man drar och sparkar sig målmedvetet fram mot mammas mobil, storebrors rum, förstärkaren och diverse andra saker som bebisar inte alls får leka med.
Man kan säga "boa".
Man blir lite ledsen när mamma går till jobbet men glad när hon kommer hem igen.
Man ser fortfarande ut som en ganska liten bebis för inga tänder har visat sig än och visserligen har man hår men det är ganska tunt, ljust och kort.
Man är en ganska lugn bebis som ändå är bestämd med vad man vill och inte vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar