När man är 17 månader är man verkligen ingen bebis längre. Man kan äta ganska bra själv (fast det där med bestick är lite jobbigt). Man talar själv om vad man vill genom att peka tydligt och man sover (ta i trä) ganska ofta hela natten.
Man tycker om köttbullar, inlagda rödbetor, öppna förskolan, klättra uppför trappor, äta samma mat som mamma och pappa, sjunga, titta på fåret Shaun på svt-play, pappa, åka rutschkana och familjekramar.
Man tycker inte om att ta på sig overallen, potatismos och att tvingas sitta still på tåget.
Så här ser man ut när man är 17 månader gammal och hostar lite samtidigt som man äter ostmacka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar