Jag har närt ett stadsbarn vid min barm

"Har ni varit på utflykt idag Emmy?"

"Ja-a"

"Var var ni någonstans?"

"Park"

"Vilken park var ni i?"

"Stoooor park!"

Emmys pappa förtydligar. 

"De var i Judarskogen."

Emmy är tydligen ett stackars stadsbarn som tror all grönska är en park. 

Att glädjas åt framgångar

Emmy har nu slutat applådera sig själv när hon klarar något utmanade som att gå upp för en trappa. Men det är inte pga mer ödmjuk utan hon har helt enkelt blivit bättre på att fira sina framgångar. Numera sträcker hon ut armarna åt sidorna och utbrister "Tada!".

När man tex klarat av att gå ner för ett (inte särskilt) brant berg. Synd att mamma var lite slö med kameran där. 

Gratis är ju alltid gott

När Theodor var liten hängde vi mycket på Skansen eftersom vi hade årskort. Numera tycker Theodor inte att Skansen är så kul längre men om det är gratis entré med Coopkortet kan man bli övertalad att följa med. Och kolla vad vi hittade i det här ägget!

Typ samma?

När man inte en är tvåochetthalvt är det faktiskt inte så himla lätt att se skillnad på Lypsyl och limstiftet. 

De lär sig mycket på förskolan

Emmy leker med Duplo Batman och Duplo Wonderwoman. Plötsligt hamnar de i slagsmål och de kolliderar flera gånger med våldsam kraft. Som tur är går det snabbt över och en kort stund senare pussas de och säger "flåt". Sedan upprepas detta några gånger. 

Vissa mer poppis än andra.

"Pappa älskar Emmy. Vem älskar Emmy?"

"Mamma"

Mamma mycket nöjd. 

Foto: Emmy K

Hejdå Emmy!

"Hejdå mamma! Hejdå Haja!"

Bilden hör inte alls ihop med texten men får vara med ändå pga gullig.