Inga kanelbullar till Theodor?

Igår provade Theodor att äta ägg för första gången. Lite senare på dagen kräktes han fem gånger. Visserligen brukar Theodor fortfarande kräkas någon gång då och då men inte riktigt så ofta och så mycket (dessutom på på ett par olika mattor). Kan det finnas ett samband med äggätandet? Hur ska det nu gå med ätandet av äggpenslade kanelbullar från Bergs?

Onsdagskvällar med pappa

På onsdagskvällar är det pappa som tar hand om Theodor för då försöker mamma lära sig crawla (med betoning på försöker). Det tycker Theodor är sisådär. Visserligen gillar Theodor pappa men det är ändå inte riktigt samma sak som att ha mamma där när man ska sova. Om man inte är riktigt nöjd så måste man väl ändå få tala om det, eller hur? Och dessutom är det ändå tryggast att hålla sig vaken tills mamma kommer hem så man är säker på att hon verkligen gör det.

Träning pågår

Theodor lyckades bli godkänd på 6-månaderskontrollen på BVC så nu har träningen inför 8-månaderskontrollen börjat. Idag har han fattat det där med pincettgreppet. Han tog tag i örat på gossedjuret med tummen och pekfingret istället för att grabba tag med hela handen som han gjort tidigare. Mycket bra! Fast sedan är det det där med att sitta utan stöd. I måndags var vi på föräldraträff på BVC och då visade det sig att många utav de andra barnen kan sitta själva! Sätter man Theodor på golvet välter han, alternativt så slänger han sig iväg för att grabba tag i något föremål i närheten som verkar kul. Vår BVC-sköterska berättade att under alla år hon arbetat har hon bara stött på ett barn som inte kunde sitta vid 8-månader. Här gäller det att ligga i och öva så att hon inte kommer ihåg Theodor som det andra barnet som inte kunde sitta vid 8-månaders ålder. Det är lite drygt en månad kvar. Ska vi hinna?

Det här med inställda flyg

Theodors pappa har drabbats särskilt hårt av den senaste tidens inställda flyg. Frågan är om det finns så många andra som varit lite hårt drabbade? Han har fått vänta och vänta och vänta och vänta lite till, men idag kom äntligen den nya, fina macen som Theodors pappa har väntat så länge på! Faktiskt flera dagar har han väntat. Theodor ville förstås också titta.

Antagligen kommer han inte få komma så mycket närmare den här datorn den närmaste tiden. Theodors pappa är väldigt rädd om sin nya dator.

Fina byxor!

Äntligen passar de fina byxorna som Theodors mamma och pappa fick med sig från vinden på Marstrand i somras. De fick också med sig en väldigt söt klänning som Theodors farmor hade när hon var liten. Fast den har Theodor inte haft på sig än.

Som framgår av bilden är Theodor lite mer morgonpigg än sin far. Theodor tycker ibland att det är roligt att gå och upp leka klockan 5. Det tycker inte hans föräldrar är riktigt lika kul.

Det där med att kana baklänges

Ibland kan man hamna på platser som man inte riktigt tänkt sig. Theodor fick lite problem när han försökte rulla ut härifrån.

Paschastyle

Theodor har skaffat sig en ny favoritställning att leka i. Hans mamma tycker mest att han ser ut som en liten tjock  pascha* där han ligger på sidan och stödjer sig på armbågen. Observera dubbelhakan.

* För de som undrar är här Wikipediadefinitionen av Pascha: (även pasha och pasja; av turkiska paşa) var den högsta militära och civila ämbetstiteln i det Osmanska riket och motsvarande ungefär det europeiska "excellens". Titeln gick inte i arv. Det land som styrdes av en pascha kallas stundom ett paschalikat (efter turkiskans paşalık). Ordet paşahärleds antingen till det turkiska ordet för huvud eller hövding, baş, eller till padishah (från persiskans pādschāh).

Titeln pascha tillkom genom ämbetet vesirer, ministrar, guvernörer över provinser och större städer, sultanens måg samt några andra av de högsta ämbetsmännen. Den kunde dessutom förlänas av sultanen åt vilken man som helst som utmärkt sig i rikets tjänst och som redan innehade den lägre graden bej. Sålunda erhöll även flera européer denna titel, då de någon tid varit i osmansk tjänst (general Charles George Gordon, orientalisten Brugsch, de tyska militärinstruktörerna van der Goltz och Liman van Sanders, med flera).

Först fanns tre olika paschagrader vars innehavare kallades pascha av en, två eller tre hästsvansar. Senare byttes dessa grader ut mot de rent militäraliva, "generalmajor", ferik, "generallöjtnant", och muschir, "general" (ibland även återgivet med "marskalk").