Lite attityd

När man är drygt nio månader gammal börjar man skaffa sig lite attityd och talar tydligt om vad man vill ha och inte. 

När mamma tex stressar Emmy när hon sitter på pottan och Emmy inte alls är färdig då puttar hon mycket resolut bort mammas händer. 

När Emmy fick chansen att härja runt i familjerummet på Åhléns var hon inte heller särskilt intresserad av att komma till mamma. 

Pincettgreppet

Det börjar Emmy få till riktigt bra nu. Och det mesta hon nyper tag i avsmakar hon sedan. Dagens nya smak var lav. Stenåldersdiet kanske?

Det är med andra ord hög tid att se till att sopa upp smulorna från golvet. Eller också ser man chansen och överlämnar städningen till Emmy? 

#inteåretsmorsaiårheller

Nio månader

Nu har Emmy funnits lika länge utanför mammas mage som i. 

När man är nio månader skrattar man när någon hostar eller nyser oavsett om det är på riktigt eller bara på låtsas. 

Man drar och sparkar sig målmedvetet fram mot mammas mobil, storebrors rum, förstärkaren och diverse andra saker som bebisar inte alls får leka med. 

Man kan säga "boa". 

Man blir lite ledsen när mamma går till jobbet men glad när hon kommer hem igen. 

Man ser fortfarande ut som en ganska liten bebis för inga tänder har visat sig än och visserligen har man hår men det är ganska tunt, ljust och kort. 

Man är en ganska lugn bebis som ändå är bestämd med vad man vill och inte vill.